Michelle Karo

Okej, rubriken är dramatisk men just nu känns allt verkligen pissjobbigt. Vi måste hitta nytt boende för att min mans visum ska bli godkänt och vi måste vara ute ur denna lägenhet innan slutet av månaden. Som mellanstation kan vi bo hos min mamma en stund men tanken på ännu ett korttidsboende innan vi ska till ett annat tillfälligt boende känns som en enda cirkus.

Jag arbetar just nu bara som timanställd, visserligen heltid, men har inga garantier efter augusti. Detta låser ju oss till att söka förstahandslägenhet då krav på fast heltidsanställning oftast är kravet. Dessutom har jag mitt eget företag som inte går super men som jag känner har funnits för kort tid att redan nu ge upp på. Snart, men inte än.

 

En ljuspunkt i allt det jobbigt är att det ligger ett levande foster på 9 veckor och sprattlar i min mage. Fick se det via ultraljud igår och åh(!) så det sjöng i mitt hjärta. Det är aldrig en bra tid att skaffa barn, det är sällan plättlätt och visst önskar jag att vår tillvaro vore lite mer stabil men ... den där lilla själen som finns i min mage ger mig sådan kärlek och sådant ljus att det inte går att vara annat än glad över att just denna lilla varelse finns just i min mage.

Allt löser sig och ... som en annan kvinna sa till mig: Plötsligt händer det.