Gravid & sparkad ... typ
Det finns alltid två sidor av ett mynt, detta inlägg kommer därför upplevas vinklat och bla bla bla … ni fattar. Såhär upplevde jag det hela och det här är mina känslor. Här kommer en kort och sammanfattad version.
Jag började på detta företag (som jag inte kommer nämna vid namn) som kundtjänstmedarbetare direkt efter att jag tagit min kandidatexamen i Turismvetenskap. Jobbet jag fått var i en helt annan bransch men service går att applicera på allt. Jag trivdes och växte som person, fick snabbt en ny roll och mer ansvar. Vid flera tillfällen gjorde jag det lilla extra, jobbade över utan övertid eller hjälpte andra med sådant som inte ansågs som mina arbetsuppgifter. Jag var en god arbetare helt enkelt.
Spola fram några år och jag träffade min man, bestämde mig (efter ett år med honom) för att flytta utomlands och var beredd att säga upp mig. Mina närmaste chefer önskade däremot behålla mig, om jag vill vara kvar, och var villiga att låta mig arbeta från det nya landet. ”Kalasbra”, tänkte jag och körde på det. Först bestämde vi att testa för ett halvår och se hur det gick. Allt gick strålande. De önskade sedan ha kvar mig så länge som det var möjligt och jag ville verkligen stanna. De bad mig att jag kika på vad som krävdes från mitt håll för att allt skulle vara lagligt (skattebetalning etc) och jag förväntade mig att de skulle göra detsamma från sitt håll. Jag meddelade dem när jag hade kollat upp allt jag kunnat och visste alltså vad som gällde för mig som privatperson samtidigt som jag frågade vid flera tillfällen om allt var grönt från deras sida. Jag fick bara glada svar tillbaka. Hurra!
Jag blev gravid och tänkte att det var fantastiskt, jag hade ett sjyst jobb och allt skulle ordna sig. Fick snart frågan om att dyka upp på konferens i Sverige efter sommaren vilket jag såklart tackade ”ja” till. Innan jag åkte berättade jag att jag var gravid. Allt kändes fint och bra. Hade konferens en vecka i Sverige och åkte sedan tillbaka till det nya (andra) hemlandet som ligger extremt många timmar bort med flyg. En vecka efter att jag landat bokas det in ett möte med mig och jag får veta att de inte kan ha kvar mig och att sista dagen skulle bli vid årsskiftet. Skulle jag hitta något nytt arbete innan kunde de vara flexibla, tydligen. Jag ville spy.
Jag jobbade på, blev mer och mer gravid, hade inga nya jobb i sikte och en månad efter årsskiftet föddes min älskade dotter. Hon blev ljuset och mitt enda fokus.
I uppsägningen stod det att vi kom fram till beslutet gemensamt vilket är en ren lögn men något jag var tvungen att skriva på för att få jobba det sista tre månaderna — jag var helt plötsligt beroende av dem tre lönerna som ni kanske kan förstå. Ifrågasatte jag det som stod i uppsägning? Givetvis, men då fick jag som svar att det är ett standarddokument som måste se ut så. Tror jag att de kickade mig för att jag var gravid? Kanske inte, men de hade inte kollat upp vad som gällde rent lagligt i god tid trots att jag påmint dem flera gånger … flera månader innan. Hade jag vetat att de inte kunde haft kvar mig hade jag kunnat hitta ett nytt jobb tidigare … kanske innan jag blev gravid. Det är något jag var extremt besviken över eftersom jag varit beredd redan från start att leta nytt arbete.
Kompenserade de mig med någon form av bonus eller liknande när jag slutade? Nej, det gjorde de inte och somliga av er kanske inte tycker att de har någon skyldighet att göra det. Jag kan ändå känna att jag gav så enormt mycket av mig själv till det här företaget. De kallade mig ”spindeln i nätet” och jag hyllades på olika avdelningar. Jag var med när företaget gick från 30 anställda till 400 anställda. NÅGON form av kompensation eller hjälp från deras sida hade varit så välkommet eftersom det var extremt tydligt att det var dem som klantat sig — något de faktiskt erkände själva.
Jag kan fortfarande känna en bitterhet och att det svider till i mitt själsliga sår men jag har gått vidare. Klipp, klipp och iväg. Jag var tvungen att lägga detta bakom mig för att mitt nya liv skulle få ta plats.
Photo by Camylla Battani on Unsplash