Michelle Karo

 

Då är man väldigt nära slutet av denna graviditet och hjärnan går på högvarv medan kroppen släpar sig framåt. Jag mår generellt bra men jag är öm i händerna och fötterna, känner mig trött i kroppen och vill helst bara äta samt se på tv eller läsa. Med en liten två-åring kan man däremot inte bara göra som man vill men jag skulle inte vilja ha det på något annat vis ändå. Min man är kock och ser till att jag har bra mat att äta när helst jag vill så jag kan inte klaga. Vill inte klaga. Men okej ...

 

Även om det är andra barnet så är det första barnet som troligtvis kommer till världen via en vaginal förlossning och det är både läskigt samt peppigt. Jag vill gärna uppleva detta samtidigt som jag givetvis ser på det hela med något rädda ögon: Tänk om jag inte klarar smärtan? Tänk om bebisen inte vill ut och ... fastnar? Tänk om jag spricker dundermycket? Tänk om jag bajsar ner hela rummet och ingen vill vara kvar? Tänk ... tänk ... tänk ... Ja, sådär håller det på ibland. Hur handskas jag med detta? Jag läser den högt rekommenderade boken "Att föda utan rädsla" av Susanna Heli, lyssnar på förlossningsberättelser (både Youtube-klipp och podcasts), övar på att lugna kroppen genom andningsövningar, påminner mig om att min kropp är skapad för att klara av detta och jag försöker intala mig själv att det hela kommer gå bra samt att jag måste lita på min kropp och den sjukvård som kommer finnas på plats. Trollar detta bort min rädsla helt och hållet? Nej, men det lugnar mig att veta mer. Jag undersöker även olika smärtlindrande metoder och medel som jag kan tänka mig pröva när det är dags och har landat i att jag troligtvis kommer testa följande:

 

1). Andningsövningar

2). Varmt bad eller dusch

3). Värmekudde

4). TENS-maskin - har en hemma

5). Lustgas

6). Sterila kvaddlar

7). Epidural

 

Ungefär såhär kommer jag att planera men sedan vet vi ju alla att det sällan går som man tror och det går väl att nästan applicera på allt här i livet? Det känns däremot skönt att ha alternativ och en idé om vad som går att göra. Det lugnar lite. Jag kommer också försöka ha med mig sådant som jag (spirituell som jag är) tror på och det är stenar/kristaller som jag kan krama om. En målbild att sträva mot har jag hört också ska hjälpa, det vill säga att målet är att få hålla min älskade lilla bebis i famnen. Snart är hon här. Några säger att affirmationer hjälper eller att bara upprepa ett och samma mantra. Kanske ska jag planera för några sådana också.

 

Tidigare har jag varit rädd för att min man inte ska få följa med in på förlossningen då reglerna när det kommer till covid har varit stränga. Jag har alltså varit rädd för att min man ska ha covid när det är dags och att han då ska bli nekad att få följa med. Nu när det pratas om att alla restriktioner ska släppas den 9 februari känner jag mig lugnare även om jag vet att sjukvården kan hålla kvar några regler. Som jag förstår det är det okej för min man att följa med så länge han är feber- och symptomfri vilket vi strävar efter att han ska vara. Återigen, detta är något jag inte kan kontrollera och därför bara måste acceptera. Det är en lättnad i sig också.

 

1). Tigeröga - Ger kraft och självförtroende

2). Hematit - Lindra stress, lugna och jordande

3). Månsten - Fruktsamhet, navigation och stabilitet

4). Rosenkvarts - Kärlek, förlåtelse och löser upp ilska

5). Ny Jade - Balans och hopp

6). Rosa Bandagat - Lindrande, lugnande och uppskattning

7). Botswana Agat - Attraktion, Power tool och positivitet