Jakt, ja eller nej?
Liv ska alltid respekteras – känns absurt att detta måste skrivas/sägas. Det kryper under huden på mig när folk menar att de tycker om att jaga eller har som hobby att jaga. Det finns ingen respekt till det liv som de jagar i dessa typer av uttalanden. Ett djur som jagas är ett djur som är stressad och rädd.
Photo by seth schulte on Unsplash
Det är skillnad på att jaga och jaga:
- + Om en jägare jagar ett djur för att döda dem då de skadat sig och därmed dödar för att stoppa dess lidande … då finns det en respekt i det.
- + Om en jägare jagar ett djur som oprovocerat attackerat en människa och därmed dödar för att stoppa upprepande av denna händelse … då finns det en respekt i det.
- – Att jaga djur för att en anser att det är prestigefyllt i att ta livet av ett stort djur så som älg, elefant, lejon, varg, björn, med mer … det är ovärdigt.
- – Att jaga djur för att en tycker det är kul när de får veta att det lyser grönt att skjuta exempelvis björn då arten inte längre är utrotningshotad… det är ovärdigt.
Jag är inte emot jakt helt då jag ser att det finns en funktion om ett djur lider av exempelvis en skada och vi människor kan stoppa dess lidande. Jag ser även att en jägare behövs om ett eller fler djur oprovocerat attackerar människor. Det finns absolut goda skäl att dessutom titta närmare på viltvården och se hur dess funktion bidrar till mångfalden ... eller om den faktiskt skapar en obalans. MEN ... att medvetet ta ett djurs liv bör alltid ske med största respekt och med ett väl genomtänkt skäl. Detta är en handling som aldrig bör beskrivas som rolig.
Djur är också levande varelser som känner smärta och lidande. De har också rätt att leva och vara i den värld som människan tagit över. Att exempelvis döda en björnhona och lämna dess små ungar till att klara sig själva är hjärtlöst.
Jag har en enorm avsmak för de som jagar "bara för att det är kul och häftigt". Enligt jägarförbundet fanns det 300 000 registrerade jägare som löst in jaktkort 2021. Behöver vi så många?